Adrenalin.

Det är dags igen. dags för ett riktigt inlägg... (allt annat är på låtsas?)



Idag och kvälll hade vi lite going away party för Victor. Vi har ju iockförsig en ny Viktor i klassen, men jag har en känsla av att det blir svårt för honom att bära den riktiga Victor-manteln...

Jag vill börja från början(?!) och säga att det har varit en riktigt bra dag. Det började med att jag vakande av ett sms 06:30 och gick fram till fönstret. Regnet öste ner på ett sådant sätt det bara kan göra här på västkusten... Ni vet när det inte regnar lodrätt... inte diagonalt... Det regnar vågrätt...
Och det var inget svårt beslut att stanna hemma imorse när jag visste att vi skulle ha en föreläsning där man kände till 90% av det som skulle sägas.. Så jag sov extra länge... Åt frukost helt oförsämt lugnt och åkte sedan in till skolan i tid till 1300 och hjälpte till att förbereda den PP som vi skall redovisa på fredag angående excentrisk vs. koncentrisk träning(spoiler alert----------------------- excentrisk träning vinner).
Sedan började partajet i långsamt mak... Ett par öl inhandlades på systemet och intogs senare hos Tobbe. Därefter gick vi ut på vasastan på after work(Som om vi hade jobbat nog för att förtjäna det) och intog där en öl och fri buffé för 49 kr sammanlagt... Oh happy day!

Kvällen fortsatte sedan hos Axel där vi satt och lyssnade på all möjlig musik och tittade igenom kul videoklipp på youtube.. Ni vet sådant som dagens ungdom gör på sina fester... Enligt oss.

Natten visade oss sedan vägen mot Pustervik, där vi efter 5 minuter i kön bryskt blev tillsagda att stå i kö åt ett annat håll... Förnärmade bestämde vi oss då för att röra oss i riktning mot alla de pubbar som ligger längs med andra lång.... Och aldrig mer komma tillbaka till Pustervik...

Efter vad som kändes som minst 7 minuters promenad hamnade vi på ett trevligt ställe med billig öl, sittplats och trevlig atmosfär. Där stannade vi minst en timme, varpå vi tog en välbehövs kebab var och sedan åkte hem...



Det låter väl som en toppenkväll? Och då har jag ändå utelämnat det bästa som hände mig idag... Det som fick mig att sitta med ett brett smajl i flera timmar kväll. Och kommer hålla mig extra lycklig i flera dagar framöver... minst!



Vad det är bra att jag har dig.
Vad det är bra att jag har dig.
Vad det är bra att vi har oss
och jättebra är det förstås;
att vi får träffas varje dag
och va´ tillsammans, du och jag.
För ingen, nej ingen vill va´ ensam.



For old times sake...

Minns du raider?



Little did I know...

RSS 2.0