Through the Roof and Underground.

Det var mycket längesedan jag bloggade, vilket (tillsammans med en rad anledningar) troligtvis leder till att ingen eller en (i så fall hej) person kommer läsa detta inlägg...

Det finns en hel del att skriva trots att det mesta inte skulle vara läsvärt för den stora massan. Eller för den stora mässan heller för den delen...

Idag kom jag fram till att jag är mycket lycklig. Jag tror det var när jag stod och tittade ut över ett av många dansgolv. Ett golv där 101 olyckliga kärlekshistorier utspealde sig samtidigt... Det är inte så att jag är skadeglad. Plötsligt byttes den inhemska spanska musiken ut mot något jag kände igen. Waka waka... En person dyker direkt upp i mitt minne.

Glenn Strömberg. Och det är fotboll på tv.

Eften ett osammanhängande inlägg skall jag nu än en gång lägga mig för att se på wristcutters- a love story. Oväntat bra film med trevligt slut, början och mittendel.

Godnatt!

RSS 2.0