Vattenland och navelshots
Hallå där, mina vänner!
Som ni har märkt har jag varit lite upptagen med annat och därför hamnat efter lite med uppdateringarna. Därför tänkte jag nu redogöra för allt roligt som ni har missat...
Till att börja med vill jag än en gång nämna hur underbar nyårsafton var. Utan tvekan min bästa nyår någonsin! Något jag tänker återkomma till mer i ett sammanfattande inlägg när jag kommit hem till kalla, snövita Sverige igen...
Ett par dagar efter nyårsafton sjönk stämningen igen, då mina norska och luxemburgska vänner tyvärr var tvungna att åka hem. Särskilt tråkigt då jag troligtvis inte kommer träffa så många av dem igen förrän om ett helt år... Och denna gång kommer jag sakna dem mer än någonsin. Men det är bara bevis på att det har varit ett otroligt bra år!
Men vi skall inte glömma att det finns en hel del folk kvar här nere... Vi har ju Mattias, Joachim och Josefin, till exempel.. Och naturligtvis mina kära katter. Men jag har ju min kära familj här också... Och vi bestämde oss för att besöka det lokala vattenlandet...
Som ni har märkt har jag varit lite upptagen med annat och därför hamnat efter lite med uppdateringarna. Därför tänkte jag nu redogöra för allt roligt som ni har missat...
Till att börja med vill jag än en gång nämna hur underbar nyårsafton var. Utan tvekan min bästa nyår någonsin! Något jag tänker återkomma till mer i ett sammanfattande inlägg när jag kommit hem till kalla, snövita Sverige igen...
Ett par dagar efter nyårsafton sjönk stämningen igen, då mina norska och luxemburgska vänner tyvärr var tvungna att åka hem. Särskilt tråkigt då jag troligtvis inte kommer träffa så många av dem igen förrän om ett helt år... Och denna gång kommer jag sakna dem mer än någonsin. Men det är bara bevis på att det har varit ett otroligt bra år!
Men vi skall inte glömma att det finns en hel del folk kvar här nere... Vi har ju Mattias, Joachim och Josefin, till exempel.. Och naturligtvis mina kära katter. Men jag har ju min kära familj här också... Och vi bestämde oss för att besöka det lokala vattenlandet...
När man åker i en helt sjukt brant rutschbana ser man ut ungefär såhär. Som av en slump blundar både jag och syster på detta kort. Det kan också ses att jag gäspar. Jag skriker inte... Jag är inte rädd!
Vattenlandet var iallafall en riktig hit. Det var i stort sett inga köer alls... och strålande sol i det närmaste konstant.
Och det är helt sjukt att man inte gör sådant oftare... Jag(23 år) samt mina systrar(båda över 30) blev 8 år på nytt. Vi sprang upp för trapporna och var helt saliga efter varje åk. Vi pratade i mun med varandra om hur roligt det var...
Sedan kom jag till pepsiröret. Pepsiröret är den mest adrenalinframkallande rutschbana du någonsin kan tänka dig. För att förklara det så kan du tänka dig att du står och skall hoppa ner i vattnet från 12-meterstornet. Fast du hoppar i totalt mörker. Pepsiröret är alltså en helt täckt rutschbana som går rakt ner i 180 gradig riktning. När man åker i den har ryggen ingen kontakt med det... förrän man drygt en sekund senare slungas ut i verkligheten och får runt en liten vatten upp i näsan... Men det är så värt det så att man 30 sekunder senare igen står där uppe och ångrar sig...
Dagen efter vattenlandet kände jag att det var dags att gå ut och leva livet igen. Så jag, Cajsa, Sofie, Joachim, Mattias, Josefine och en holländsk tjej bestämmde oss för att åka till Playa del Ingles.
Där började en typ av utmaningslek som började med att man klunsade. Sedan utsågs en förlorare, hel oberoende av vem som vann eller förlorade klunsningen. Denna förlorare var tvungen att utföra en utmaning som de andra kommit på. Exempel på vad jag råkade ut för var:
Gå på tjejtoan och hävda att jag var en kvinna fångad i en mans kropp.
Dansa utan tröja på minescenen vid hörnet på dansgolvet.
Ligga och posera på bardisken... Sedan be om ett shotglas. Denna shot skulle hällas i naveln och där drickas upp av Sofie.
Detta kunde se ut ungefär såhär...
Vattenlandet var iallafall en riktig hit. Det var i stort sett inga köer alls... och strålande sol i det närmaste konstant.
Och det är helt sjukt att man inte gör sådant oftare... Jag(23 år) samt mina systrar(båda över 30) blev 8 år på nytt. Vi sprang upp för trapporna och var helt saliga efter varje åk. Vi pratade i mun med varandra om hur roligt det var...
Sedan kom jag till pepsiröret. Pepsiröret är den mest adrenalinframkallande rutschbana du någonsin kan tänka dig. För att förklara det så kan du tänka dig att du står och skall hoppa ner i vattnet från 12-meterstornet. Fast du hoppar i totalt mörker. Pepsiröret är alltså en helt täckt rutschbana som går rakt ner i 180 gradig riktning. När man åker i den har ryggen ingen kontakt med det... förrän man drygt en sekund senare slungas ut i verkligheten och får runt en liten vatten upp i näsan... Men det är så värt det så att man 30 sekunder senare igen står där uppe och ångrar sig...
Dagen efter vattenlandet kände jag att det var dags att gå ut och leva livet igen. Så jag, Cajsa, Sofie, Joachim, Mattias, Josefine och en holländsk tjej bestämmde oss för att åka till Playa del Ingles.
Där började en typ av utmaningslek som började med att man klunsade. Sedan utsågs en förlorare, hel oberoende av vem som vann eller förlorade klunsningen. Denna förlorare var tvungen att utföra en utmaning som de andra kommit på. Exempel på vad jag råkade ut för var:
Gå på tjejtoan och hävda att jag var en kvinna fångad i en mans kropp.
Dansa utan tröja på minescenen vid hörnet på dansgolvet.
Ligga och posera på bardisken... Sedan be om ett shotglas. Denna shot skulle hällas i naveln och där drickas upp av Sofie.
Detta kunde se ut ungefär såhär...
Det var min första riktigt roliga utekväll efter nyår och jag är redo att rocka ikväll igen!
See you!
See you!
Kommentarer
Postat av: Fru Sol
Hahaha jag älskar bilderna!! Festen är uppenbarligen med dig!!
Postat av: Cecilia
Hahah, sykt bra bilder : )
Kunne virkelig ønske at jeg fremdeles var der..
Trackback
