Min andra blogg...
Måste än en gång be om ursäkt för att jag varit så dålig på att skriva här. Jag har lagt ner en del tid på min privata blogg nu det sista, och inte kännt att det finns så mycket jag vill dela med mig av, som jag vill att någon annan skall känna till. Så nu vet ni varför jag är lite slow här.
För att berätta vad ni missat när jag så respektlöst ignorerat er läsare(om ni mot all förmodan är mer än en), så vill jag först skriva en liten utvärdering om mitt sommarjobb.
Jag jobbade ju i charken på hemköp onsala, och trivdes mycket väl. Det mest intresannta med att vara sommarjobbare där var helt klart allt skitsnack. En person fick ta emot 80% av det, och hon är säkert medveten om det själv också. Men det spännande var att i stort sett alla andra vid något tillfälle talade illa om sina arbetskollegor. Och jag fick höra allt. Det kändes som om alla var mycket måna om att snabbt berätta vem som alltid kom försent, vem som alltid tjatade på alla eller kanske vem som hade en pappa som alltid kom och handlade preciiiis vid stängning. Ironin i det hela är att de som snackade mest skit om sina kollegor istället blev de jag tyckte mest illa om i slutändan. Anna, Lina och Jennie var trevligast. Tyvärr kommer de nog inte se detta och få reda på det, men nästa gång du handlar där kan du väl le en gång extra om du får syn på någon utav dem.
Detta för mig direkt in på nästa ämne. Varför har man så svårt att ge en komplimang till någon man inte känner så väl. .
För om man tänker efter är det ju dom komplimangerna som känns bäst. Jag minn en gång på hemköp när det fortfarande stod att läsa "Praktikant Henrik" på min namnskylt. En kund kom in och handlade och sade sedan att jag gjorde ett mycket bra jobb och ingen kunnat gissa att jag var ny. Det är ju precis det man vill höra. Spontana komplimanger där man vet att personen som sade det fick blotta sig lite för att våga säga.
I övrigt har jag också börjat lyssna på mitt gamla Limp Bizkit album. Och jag skäms nästan över att säga att jag älskar det. Finns det något skönare än att gunga fram på vägarna i ton till Keep on Rollin'.
Tyvärr är jag för trött för att hitta mer att skriva om, men som vanligt lovar jag att jag skall försöka skriva här oftare.
