Kattfesten -Dancing on my own
Denna blogg är från igår.
Sitter och lyssnar på Robyn... Kvällen har varit helt fantastisk. Jag hade förväntningar… Man åker inte 750 kilometer för en kväll om man inte har förväntningar…
Jag minns tjugoårsfesten och hur jag kände dagen efter jag vaknat då… Så känns det faktiskt nu. Precis så. Och jag vet varför. Jag vet vem. Jag visste det nästan innan jag åkte hit…
Oj, vad tragiskt dramahemlighetsfullt(<-- ett riktigt ord) det blev nu. Men på något sätt har hela kvällen lett till just detta. En kram efter lång tid. En hand som tar en annan. Fingrar som slingrar sig runt andra. Läppar som möts…
Nu sitter jag på golvet, ensam utan mottagning eller internet. ”Dancing on my own”.
Och trots detta, en helt grym kväll!
Tillockmed i denna stund finns en tanke som sträcks ut till fru Sol för att hon är så himla underbar och ger mig så mycket. Sol är en synonym till glädjespridare… Det stämmer väldigt bra tycker jag. ”I love the way you lie…”.
Tycker du mina rader är oreleveta för dig? Isåfall kan du lika gärna lägga av med att läsa för det är såhär här jag skriver… Riktat och personligt. Nästa gång kanske det handlar om dig. Så om du är nyfiken nog eller helt enkelt hoppas hitta en rad om dig själv så finns det ingen anledning att inte titta in här ibland. Jag skriver så sällan ändå…
The XX fyller högtalarna och jag faller bakåt av lycka. Nu blir det pastasallad…
Best Night Ever…
On the sofa...
Det var en riktigt riktigt bra kväll. Alltid när Sofie är med på ett hörn så blir det helt fantastiskt. Det är konstigt, men jag tror att vi är lite partysoulmates. Och detta är ändå någonting jag skriver helt tillnyktrad!
Vi kom dock, i onyktert tillstånd, överens om att flytta ihop någon gång under vår livsstid, då detta garanterat kommer bli the best and wildest time of our lives.
Men kvällen. Jag hade ett mål hela kvällen. Ett mål som jag haft tidigare kvällar, och aldrig riktigt nått. Ett mål jag hoppas att en gång nå och bara...
Lite för djupt va? Jag vet inte. Jag skriver och tänker iallafall så nu, och så är det iallafall.... nu.
Robyn - Dream on...
We are beautiful, we are doomed...
Och på det ämnet kan jag säga att det också har varit en riktigt världsbra dag. Allt började med solande vid delsjön med en riktigt kall och go öl i handen... Jag minns att jag sa något i stil med:
"Detta är en av de godaste öl jag druckit i hela mitt liv." Och det var helt sant...
Det är juni, sol och man har lämnat in hemtentan samt haft oposition på sin PM-uppgift föregående dag. Det är klart att det smakar extra gott då... Sedan följdes detta upp med Söderlings seger över beredydedyeyscheyuch(ä. k. Österrike). När man ser en femsettare i semi-finalen i franska öppna och en svensk faktiskt går och vinner så kan man ju inte klaga.... Inte ens om vår goda Söderling faktiskt bara spelade halvbra tennis....
När den underbara fina och fantastiska tennismatchen var över så bar det av till slottskogen. Här väntade, fot(trix)boll, brännboll, explorer, mariestad och männsikor. Det blev helt enkelt ännu bättre än när vi såg Söderling vinna över beredydedyeyscheyuch! Och det säger ändå mycket då det kommer från mig....
Efter allt detta roliga så blev det lite seinfeld med Victor i lägenheten... Och när vi var nöjda med det bar det iväg mot sticky(mhmmm!). Detta efter att vi gått vägen om seven-eleven och köpt varsin sandwich-glass. Vi sa naturligtvis, chockade, ifrån i kassan då vi fick reda på att den kostade hela 15 kronor.
Väl inne på sticky så blev kvällen än bättre och jag insåg saker jag inte var säker på innan. Kryptiskt va?
Sov gott Fru sol, johanna och hibiskus!
Nu skall jag äta ugnsstekt potatis och kyckling!
