HenrikPyssling

Denna blogg är från igår.

Sitter och lyssnar på Robyn... Kvällen har varit helt fantastisk. Jag hade förväntningar… Man åker inte 750 kilometer för en kväll om man inte har förväntningar…

Jag minns tjugoårsfesten och hur jag kände dagen efter jag vaknat då… Så känns det faktiskt nu. Precis så. Och jag vet varför. Jag vet vem. Jag visste det nästan innan jag åkte hit…

Oj, vad tragiskt dramahemlighetsfullt(<-- ett riktigt ord) det blev nu. Men på något sätt har hela kvällen lett till just detta. En kram efter lång tid. En hand som tar en annan. Fingrar som slingrar sig runt andra. Läppar som möts…

Nu sitter jag på golvet, ensam utan mottagning eller internet. ”Dancing on my own”.

Och trots detta, en helt grym kväll!

Tillockmed i denna stund finns en tanke som sträcks ut till fru Sol för att hon är så himla underbar och ger mig så mycket. Sol är en synonym till glädjespridare… Det stämmer väldigt bra tycker jag. ”I love the way you lie…”.

Tycker du mina rader är oreleveta för dig? Isåfall kan du lika gärna lägga av med att läsa för det är såhär här jag skriver… Riktat och personligt. Nästa gång kanske det handlar om dig. Så om du är nyfiken nog eller helt enkelt hoppas hitta en rad om dig själv så finns det ingen anledning att inte titta in här ibland. Jag skriver så sällan ändå…

The XX fyller högtalarna och jag faller bakåt av lycka. Nu blir det pastasallad…

Best Night Ever…