En grym helg!
Förra helgen var helt fantastisk. Att springa Göteborgsvarvet var verkligen en av de mest givande sakerna jag gjort någonsin. Sure, hade du frågat mig om detta när jag sprang över Göta älvbron eller upp för avenyn så hade jag inte gett dig samma svar, men såhär i efterhand är jag bara väldigt stolt, glad och nästan mallig över att jag fick gjort det. Jag hade ju satt ett tidsmål på 1.50 men insåg efter ungefär en mil att det inte skulle vara hel realistiskt för mig på mitt första varv i den värmen. Och när den spärren släppt kunde jag springa lite mer avslappnat utan att tänka på tider.
Det är det som känns skönast såhär i efterhand. Visst så kunde jag hanterat vätskestationer bättre genom att dricka annat och svalka mig mer i vattnet... Eller lägga upp löpningen på ett annat sätt och kanske tjänat ihop ett par minuter så man hamnade under 2.00. Men samtidigt så spelar det ingen roll så länge jag känner att jag gjorde bra nog ifrån mig och att jag kom runt överhuvudtaget.
Det bästa under hela loppet var dock när man sprang över Dag Hammarskjöldsleden och helt utomjordiskt vältajmat fick Eminem - Lose Yourself i öronen...
Look, if you had one shot, or one opportunity
To seize everything you ever wanted-One moment
Would you capture it or just let it slip?
His palms are sweaty, knees weak, arms are heavy
There's vomit on his sweater already, mom's spaghetti
He's nervous, but on the surface he looks calm and ready
De första raderna fick mig att öka tempot till det dubbla.. Det var helt sjukt och jag flög förbi alla runt omkring mig. Jag såg hur jag sprang förbi botaniska i ögonvrån och kände att jag bara kom närmare och närmare slutet. När jag svängde upp mot slottskogsvallen pumpades adrenalinet ut i kroppen med flera liter per sekund och jag höjde tempot mer och mer. När jag sedan svänger in på löparbanorna är det som om det bara släpper och jag kommer upp i ett tempo som är i stort sett det jag springer på 100 meter helt utvilad.... Det där med motivation är intressant. Särskilt med tanke på att jag sprang i ett tempo som man i stort sett kan gå 20 minuter tidigare på avenyn.
Men trots att jag är oerhört nöjd med att jag genomförde loppet helt okej och kom runt banan så har jag nu ändå en målsättning att förbättra mig en hel del till nästa sommar. Så nu gäller hårdträning i ett par månader... och så skall jag springa midnattsloppet lite senare iår hade jag tänkt.
Efter loppet så blev vi som hade sprungit iallafall väl omhändertagna av klasskamrater och Vår favoritnorska Pia hade gjort iordning så mycket gott så vi aldrig mer skulle behöva lida av låga kolhydratnivåer igen. (Tack Pia!)
Det var riktigt trevligt och avslutades sedan med en skön lugn kväll med lite öl och groggande hemma hos Tobbe.
På söndagen blev jag medbjuden till Isabelles syster för korvgrillning och pajätning. Det var riktigt kul och gott och jag är glad att jag orkade ta mig ut den dagen trots alla bensmärtor... Och så avslutades min toppenhelg!
Det är det som känns skönast såhär i efterhand. Visst så kunde jag hanterat vätskestationer bättre genom att dricka annat och svalka mig mer i vattnet... Eller lägga upp löpningen på ett annat sätt och kanske tjänat ihop ett par minuter så man hamnade under 2.00. Men samtidigt så spelar det ingen roll så länge jag känner att jag gjorde bra nog ifrån mig och att jag kom runt överhuvudtaget.
Det bästa under hela loppet var dock när man sprang över Dag Hammarskjöldsleden och helt utomjordiskt vältajmat fick Eminem - Lose Yourself i öronen...
Look, if you had one shot, or one opportunity
To seize everything you ever wanted-One moment
Would you capture it or just let it slip?
His palms are sweaty, knees weak, arms are heavy
There's vomit on his sweater already, mom's spaghetti
He's nervous, but on the surface he looks calm and ready
De första raderna fick mig att öka tempot till det dubbla.. Det var helt sjukt och jag flög förbi alla runt omkring mig. Jag såg hur jag sprang förbi botaniska i ögonvrån och kände att jag bara kom närmare och närmare slutet. När jag svängde upp mot slottskogsvallen pumpades adrenalinet ut i kroppen med flera liter per sekund och jag höjde tempot mer och mer. När jag sedan svänger in på löparbanorna är det som om det bara släpper och jag kommer upp i ett tempo som är i stort sett det jag springer på 100 meter helt utvilad.... Det där med motivation är intressant. Särskilt med tanke på att jag sprang i ett tempo som man i stort sett kan gå 20 minuter tidigare på avenyn.
Men trots att jag är oerhört nöjd med att jag genomförde loppet helt okej och kom runt banan så har jag nu ändå en målsättning att förbättra mig en hel del till nästa sommar. Så nu gäller hårdträning i ett par månader... och så skall jag springa midnattsloppet lite senare iår hade jag tänkt.
Efter loppet så blev vi som hade sprungit iallafall väl omhändertagna av klasskamrater och Vår favoritnorska Pia hade gjort iordning så mycket gott så vi aldrig mer skulle behöva lida av låga kolhydratnivåer igen. (Tack Pia!)
Det var riktigt trevligt och avslutades sedan med en skön lugn kväll med lite öl och groggande hemma hos Tobbe.
På söndagen blev jag medbjuden till Isabelles syster för korvgrillning och pajätning. Det var riktigt kul och gott och jag är glad att jag orkade ta mig ut den dagen trots alla bensmärtor... Och så avslutades min toppenhelg!
Kommentarer
Postat av: Ina
Grattis till målgången, starkt gjort!! Stolt över dig sysling ;) hehe.
Vad blev tiden nu då ? :)
I vilket fall så är du grym :D
Postat av: Ina
Bra Sysling, 2.05 är ju grymt ;P Men det är ju gött att du satsar redan nu!
Jaa, jag håller med dig. Robyn är grym :D
Hoppas allt är bra med dig, Kram!
Trackback
